Isabella, jag har inte läst din blogg med överdrivet intresse, har däremot varit svårt att undgå din framfart i svenska medier. Jag kan inte alls säga något om dina åsikter, vi håller förmodligen inte med varandra om väldigt många saker, däremot finns det något jag vill säga efter att ha läst i media om vad som hände nyligen när du ville kika på fotbollen och ta det lugnt en kväll.
Tänker inte skriva något om att du kanske har tagit dig vatten över huvudet, inte heller att du får skylla dig själv eller att du borde i fortsättningen följa din fars råd om att bara gå ut med killkompisar eller pojkvän. För det är ren jävla bullshit.

Du har precis som så många andra unga driftiga kvinnor hamnar i en korseld som är så hatisk att det är otäckt. Behöver inte berätta för dig om hat, för det har du säkert sett tillräckligt av i kommentarerna på din blogg eller som nu, IRL, med glåpord och hot om rent fysiskt våld.
Titta på vilka det är så utsätts, och vi kommer båda nog fram till samma sak. Det är inte unga, driftiga, synliga, högljudda, kaxiga män eller pojkar. Det är kvinnor, alla från Lindsay Lohan och Britney Spears, Heather Mills, Jordan, Carolina Gynning, Linda Rosing och tja, du kan kanske lägga till ditt namn här Isabella Löwengrip.

Det kan handla om en svensk småaktighet, jantelagen, blablabla, men det kanske är så att det sträcker sig mycket längre?

Vad jag hoppas på är att du polisanmäler händelsen, INTE lyssnar på din fars tämligen sorgligt sexistiska råd angående att gå ut med andra grabbar, synar mekanismerna som skapar reaktionerna och reflekterar över dem. Kanske kommer du alltid att få kämpa dubbelt så hårt för att bli hälften så mycket erkänd, för visst vill du vara känd som entreprenören Isabella (eller Blondinbella, som kanske är ditt trademark) istället för "den där bruden" eller "jävla horan som tror hon är något"? Tyvärr är det också mest upp till karlarna och många andra kvinnor att arbeta med sina syner på könsroller. Det är inte bara du som ska behöva dra lass och du är inte ensam. Tro mig.

Håller tummarna för att du inte slutar blogga och håller tummarna för att du inte ska bli utsatt för fler incidenter.
Fortsätt, reflektera och låt inte idioter trampa på dig, blanda det med lyhördhet och ha kul.

Kommer ihåg när Fittstim förändrade mitt liv. Hur Linna var en del av alla de kvinnor som satte ord på det jag inte kunde förklara.
Men faller allt ändå? Det som får mig att tro det är bland annat en krönika av Linna som nyligen publicerats i Aftonblaskan. Kommer att lägga upp den här, med kommentarer och tankar.

"Jag vägrar bli queer
Bland feminister talas det allt oftare om att bli sams, igen. "Det måste talas ut", skriver Nina Lekander i Expressen (20/2). "Feminismen behöver enas", säger Katrine Kielos i DN:s jättegulliga kvinnodagsspecial (2/3). Ja, lagom till kvinnodagen måste vi alla tydligen bli lite extra kramiga.
Men enas? Vilka då? Så som de feministiska grälen sett ut på senare tid kan man egentligen tala om ett enda: den mellan feminismen och queer. Vad det första innebär vet ni redan. Det är Andrea Dworkin, ROKS, sexköpslagen och kvinnofridslag.
Men queer då? Queer samlar anhängare som vill vara med på det här att utmana normer. Som en lynnig ballong seglar queerbegreppet runt och sänker sig på måfå över debatter.
I Sverige har queer blivit synonymt med att ställa frågor men aldrig ge några egna svar. Petra Östergren ville med sin bok om lyckliga horor bara ”ställa frågor”. Queeranhängare vill gärna definiera andra men aldrig definiera sig själva. "

Varför ska inte frågorna ställas? Varför ska varje människa som är intresserad av genuspolitiken (på vilken sida denne än står) alltid komma med svar? De senaste 30 åren av jämställdhetsarbete har åstadkommit fruktansvärt mycket men det finns fortfarande ett problem i att den i mångt och mycket är uteslutande. Ett uteslutande som grundar sig på strukturer som har varit svåra att ta itu med då man har hållit sig inom en heterosexuell vit kontext där alla samma kroppar och tycker exakt lika mycket om/tycker lika illa om vissa företeelser som sex.
Min största svårighet med att rätt ut säga att jag var feminist (det tog så lång tid att det är rent ut sagt pinsamt) var att jag kände att den inte kunde formulera hela bilden. Det saknades mycket och det som saknades hittades för min del i queerfeminismen. Det finns inga enkla förklaringar men en stor del av kritiken som ofta hörs är att queerteoretiker tenderar till att aldrig överhuvudtaget komma med några svar. För min del visar det på att det är ett levande ifrågasättande, snarare än ett klappapåhuvudetskrivaneriavhandlingennuärdetprecissåhär-tänkande.
Queer är skapat ur ett missnöje, quuer är ett av alla de sätt som man kan vända lampan i ansiktet på de som säger sig hålla i den.
Det är där friheten ligger.

"Därför tänker jag göra det nu. Queerteorin har nämligen sin egen chefsideolog, den också. Inte internationellt men i Sverige är det numera ett och samma namn som återkommer även om hon sällan nämns vid namn. Gayle Rubin heter hon, och är en amerikansk antropolog. Rubin, liksom Carol Vance, är en nödvändig läsning för alla som vill göra anspråk på att förstå modern feministisk teori om heteronormativitet, sex, prostitution."

VA?! Förlåt, jag måste vara efter, fel, dum i huvudet, totalt galen. Har aldrig hört talas om Gayle Rubin. Gör det mig inte giltig, gör det min vardags"aktivism" mindre värdefull. Men den enda tjänsten som Linna har gjort mig sedan Fittstim är att göra mig väldigt nyfiken på denna Rubin. Måste dock fråga mig vad det är för problem med vad Rubin uttrycker?

"Konflikten då, vad består den i? Tja, ungefär så här: Dworkin har sedan länge förpassats till museimontrarna av feministiska tänkare, hennes teori om samlaget som ett slags övergrepp i sig är till exempel inte längre gångbart.
Carol Vances förslag om att feminister inte längre kan förhålla sig till sex som en fara allena har med andra ord fått genomslag. Feminismen har alltså genomgått den modernisering som efterfrågades. Men konflikten består.
Varför? Därför att feminister, som jag själv, vägrar att göra Rubin till vår nya chefsideolog. Rubin tecknade en gång ett schema över dåtidens sexualmoral: reproduktivt sex i hemmiljö stod i topp, i botten återfanns motsatsen, sex i parker, med redskap, mot betalning."

Ah, jag kan se vart det här barkar.

"De nya hjältarna för sexpositiva feminismen blev då horan, strippan, dominatrixen. Användbart? Nej. Föreställningen att det finns två sorters kvinnor, en lydig hemmakatt och en som helst gör det inför publik är en patriarkal tankefigur.
Frälsningen kan aldrig ligga i att acceptera kategorierna. Så varför har Rubins schema som syftade till att illustrera amerikansk sexualmoral på 70-talet blivit aktuellt nu, i Sverige på 2000-talet? Kanske för att det är så enkelt misstänker jag. Svenska queerteoretiker gör det, kort sagt, mycket enkelt för sig."

Först och främst. Alla människor har rätt att uttrycka sin sexualitet på ett sätt som de anser passsande.Så länge det handlar om att alla parter inblandade vill. Men en del anser att en del uttryck för lust eller bara den vanliga viljan att få uttrycka dem är något som går över gränserna. Ett epitet för dessa skulle kunna vara glädjedödare. Ett annat skulle vara dubbelmoralister.
Makten över ditt sexliv ska ligga hos dig, inte hos någon annan. Om du nu inte vill att den ska göra det. Men i de flesta fallen så är även sådana relationer reglerade bortom den scenen eller upplägget. I vilket fall. Bilden av horan och madonnan är ständigt närvarande, och det fortfarande, trots mer än 30 år av feminism och aktivism. Varför? För att det inte bara är ett "patriarkat" som går att använda som förklaringsmodell. Det är fler som upprätthåller ett sexualfientligt system, och många feminister är en del av detta system. Det är ett heterosexistiskt, vaniljstyrt, "allt inom rätta gränser" sätt att tänka. Skaffa dig gärna en sexleksak, men se för fan till att inte tro att det är rätt att bara njuta på egen hand. Tyck om att ha sex, men inte med för många, framför allt inte med för många samtidigt. Kanske det är kul att ha sex med lite smisk för skojs skull, men tycker du om din niosvansade piska, då är du destruktiv och måste tas om hand. Som tonårsflicka är du utsatt för så mycket att du inte vet om du verkligen vill ha analsex.
Men det finns andra lösningar. Som att tillhandahålla balanserad information om olika sexuella uttryck, för att alla inblandade ska kunna ta besluten som behövs tas. Arbete som handlar om att människor vågar lära känna igen sin lust. Stärkande. Det är inte stärkande att förfasa sig över och moralisera över unga människors sexliv. Det marginaliserar och gör sexualitet, i vilken form den än tar sig, även för den som väljer att inte ha sex, till ett tabu som inte går att kalla för nyttigt.

"När Don Kulik sammanställde en antologi över svensk queerteori i dag presenterades feminismen som den nya måltavlan för kritik. I Petra Östergrens bok ”Porr, horor och feminister” är feminister den enda sexualmoraliska kraft hon känner till. Ulrika Dahl, känd queeraktivist, återkommer i idétidskrifter till att kritisera feminister som blott frigida kvinnor med för stora barnvagnar. Vore det inte för feminismen tycks det, skulle utopia vara här.
Kramkalas feminism och queer emellan? I år? Nja, jag tror inte det."

Linna missar något. Och jag undrar om hon känner sig hotad.
Hon tror att det som är sexualradikalt/positivt är en uppmaning att slampa runt och att det skulle vara dåligt. Det är precis tvärtom, det är att visa på valet och möjligheten att kunna vara en slampa/älska sex/anamma vilket jävla uttryck/roll man vill, och vara allt man vill och så mycket mer än det.
Valet att själv definiera, och hey,det ÄR användbart att omdefiniera och omformulera vem som äger makten att göra just detta.

Och jag vägrar hänga på den sexfientliga versionen av horan och madonnan. Däremot tänker jag gå på fetishfest som en madonna. Vad hon kommer att ha för preferenser, det tänker jag själv bestämma.

http://www.expressen.se/ledare/joha...

Det var lite svårt att få den att infinna sig. Julfriden. För många är det inte en högtid som har med frid eller gemenskap att göra. Det är snarare en tid då ensamheten blir påtaglig, när de som lever instängda i misshandelsförhållanden blir än mer instängda, och en påtvingad familj kan kännas minst lika hemsk som ensamheten i sig.
För andra innebär det att få det inpräntat. Hur julfriden ska infinna sig för att det är så. Punkt. Det mest fridfulla är när allt är över. Eller vilken random dag som helst som inte kretsar kring en högtid som ”ska” vara på ett visst sätt. Allt tal om julfrid väcker stressen.

Mest av allt tänker jag på hur myten om Jesus är konstruerad. Om hans födelse, om hur den är tänkt att skänka tröst och värme åt de som ser honom som sonen.
För mig blir det väldigt aktuellt när några ”lärda” tvistar i olika insändare om huruvuda man borde tro på och sätta tilltro till den myt eller vad man nu vill kalla den delen av Bibeln. Å ena handen måste man tydligen tro, å andra, det är alltid nyttigt att tvivla. Jag är en tvivlare, som är jävligt ledsen över en kvinna som har blivit den största madonnan genom alla tider.
Och som alla tvivlare vill jag då sätta en historia i relation till ”Immaculata Conceptio” (den obefläckade avelsen) som visserligen inte har stöd inom protestantiska teologiska kretsar men som ändå indirekt har skapat en kvinnobild. Kvinnan som antingen hora eller madonna.. Ett komplex som är så vida sträckt att det går att applicera på väldigt många olika företeelser. Vilket enligt en del skulle vara något dåligt, Men låt mig återkomma till detta senare.

Om vi tänker oss Jesu tid och hur gammal en kvinna var när hon gifte sig på Jesu tid, kanske det blir svårt att kalla denna för kvinna. De som vet säkert får rätta mig, men att tala om Maria som 12, 13-åring är inte omöjligt.
Det är svårt att hitta trygghet eller förtröstan i tanken på att en ung människa, i tidiga tonåren, som blivit gravid, blir ivägtvingad på vandring, förvisad till att höggravid sova i ett stall och sedan föda för första gången på egen hand. En humanitär, sanitär och på alla sätt felaktig miljö för en förstföderska.
Det får mig, som modern, ifrågasättande människa med förhoppningsvis någorlunda emotionella tentakler att undra. Men också inte förundras.
Hur kom det sig att den här kvinnan var gravid i den unga åldern? Hon var trolovad, en av möjligheterna var att peppar i byxorna gjorde det omöjligt för dem att ha händerna på täcket.
Eller så hade hon ett aktivt sexliv, njöt av vad det innebar att utforska kroppen, och blev gravid. Eller så blev hon utnyttjad eller våldtagen. Möjligheterna är många, men en sak är säkert. Att vara gravid innan äktenskapet, i det samhället som levdes, det var inte så det skulle vara, och hennes växande mage skulle säkert inte välkomnas av familj eller det lilla samhället som levdes i. Så vad göra? Jag skulle nog också kunna fabricera en historia. Det har hänt förr och kan hända igen.
Okej, okej. Jag ska inte vara en sådan skeptiker och öppna upp för möjligheten att den helige anden hittat vägen mellan Marias ben, upp i fittan, hittat ett ägg som befruktas o sen susa ut…
Eller ska jag? Det handlar inte alltid om logik och rationella tankar, speciellt inte när det kommer till tro. Men anledningen till mitt slaktande är att jag vill sätta det här i förhållande till något annat, något som pågår idag.

Den höga, den låga. Den som kan överleva, den som måste tystas, tas hand om, patologiseras, immobiliseras, misshandlas, straffknullas. Under året har Isabella Lund kämpat mot rynkiga drakar i sin kamp för att föra ut en röst som handlar om sexarbetares tillvaro i en vad som kan ses som en moralistisk och enögd debatt.
Kan hålla på i evigheter och dra paralleller till andra situationer där denna ynkliga syn på mänskliga varelser har bitit sig fast. Det är inte heller nödvändigt kopplat till kön, däremot kopplat till gestaltandet av kön och hur olika könsuttryck värderas.

Olika årtusenden, SAMMA mekanismer för samma förtryck som möjliggörs genom att en syn som denna fortfarande tillåts att grassera.

Jag vet inte om jag ens emotionellt orkar dra en slutsats av att miljontals människor fortfarande lyssnar på myten om Jesus födelse och ser det som en berättelse om hopp och framtidstro.
Så jag låter bli.

A har idag skrivit ett nytt inlägg på sin blogg. Det går att läsa här

http://helsinki-stockholm.blogspot.com/

Innan jag säger något annat, skulle jag vilja dra en liten historia.Jag var 9,kanske 10 år och blev rundligt mobbad i skolan. Jag var rund och blev rundligt mobbad i skolan. Jag bet väl inte tillbaka i början, utan absorberade det, och resterna finns fortfarande kvar. Vid vissa tillfällen känner jag inte att jag är giltig. Jag är inte godkänd i vissa kontexter.
Problemen började på riktigt när jag sa ifrån. När jag en dag faktiskt lyckades träffa en av killarna mellan benen.

Det började handla om vem som mobbade vem. Att det fanns de som lyckades vinna över offerrollen och göra den till sin. Problemet var bara att jag var en av de som visste att jag inte är den som gjort fel. Jag var en av alla de som inte blev lyssnade på, som tröttnade och slutade hålla käft som det perfekta offret. Perfekt utifrån både de som skulle fortsätta mobba och perfekt utifrån hur offerrollen ska se ut inför de som ska hjälpa.

Saken är den att jag aldrig betedde mig som A. Jag hotade aldrig, såg inte till att tysta någon. Därför håller inte den offerroll som A så gärna försöker klä sig i. Precis som hon försöker riva sönder det som hon ser vara en anonym förklädnad för vem som helst.
A, du är inte ond och Lund är inte god. Att du tror att det handlar om det är beyond allt sans och vett. Det handlar om vad som får sägas och vad som inte får sägas. Det är du som har målat upp det svartvita, medan Lund och många andra som skrivit om de brännheta frågorna har klämt fram åtminstone nåra nyanser av andra färger.

VARFÖR är det LUND som ska granskas? Varför är det hon som ska ta mer ansvar? Varför är det inte män som du skriver om, de som faktiskt köper, de som upprätthåller möjligheten att genomföra det arbete som du tycker är, på alla plan,icke möjligt att acceptera eller ens debattera?

Om du som medievetare och journalist först nu insett att det det är svårt att upprätthålla en offentlig och demokratisk debatt, då måste jag också fråga varför du väljer att bidra till den odemokratiska? Och varför just nätet? Den dagliga journalistiken gör det hela tiden. På papper, i tv, i radio. Vissa berättelser får inte höras. Andras får.
Med tanke på din beskrivning av dig själv på Sourze, ställer jag mig väldigt frågande till hur det kan komma sig att du, av alla människor, har valt att agera som du gjort.
Jag undrar också om det finns möjlighet till att du skulle vara sugen att ta tillbaka det du har sagt och börja på ny kula?

Alla människor kan fela. Det tror jag ingen kan låta bli att skriva under på.

Det hände. Det gick att tysta en som talade högt för de som sällan talas för.

Isabella Lund, bakom bloggen Sensuellqkonsult, slutar blogga efter en kommentar som handlar om att J P A inte säger sig vilja debattera med någon som använder sig av psueodonym, och enligt Altenstedt därmed "gömmer" sig.

Varför, för det första, tror A att Lund känner ett behov av en psueodonym? Kan det grunda sig på horstigmat? Eller är det det dåliga höstvädret? Tror du på riktigt att "the face of the enemie" blir lättare att sikta på om det finns överallt?
A tycker det är konstigt att Lund har valt att medverka i SR. Att Lund väljer att göra det trots att det kan medföra att folk känner igen dennes röst. Förlåt, men det finns en stor skillnad på att frivilligt gå in i en radiostudio och på att bli uthängd med namn. Röst kan fortfarande vara så pass intetsägande att det inte avslöjar, men ett namn, med det kan man idag spåra vem som helst.

Kommer inte A att vilja prata här heller, då jag är en av de som använder psueodymer? Vilka psuedonymer är det som inte är värda att debattera med?

En del har kallat A för vänsterradikal feminist. Snälla. Om man hotar och sparkar på någon som redan ligger ner och detta går att spåra tillbaka till tidigare attityder gentemot den som ligger ner,då är det enda Altenstedt visar prov på är människoförakt och fruktansvärd ignorans. Skulle hellre kalla henne för sexist.
Detsamma gäller de som inte väljer att se längre än näsan räcker, de som väljer att låta bli att lyssna på den som har mest insyn av alla i en värld som de förra säger vilja förändra.
Till det bättre?

Det mesta har redan blivit sagt på de flesta briljanta sätt i många andra bloggar, så för mer läsning se

http://sensuellqkonsult.wordpress.com/
http://www.aqurette.com/journal/2007/09/isabella-lund-s.html
http://www.xingfu.se/blogge/posts/07/09/23/Att-tysta-en-blogg/
http://deepedition.com/2007/09/23/johanna-parikka-altenstedt-du-borde-skammas/
http://www.louisep.com/node/1656
http://dyslesbisk.blogspot.com/

Tips för den vetgirige:

www.sexfakta.se

Ny sida med massor av bra läsning och som
"riktar sig inte enbart till heteros, homos, bdsm-folk, klamydiadrabbade, herpesbärare eller nybörjare - utan alla dessa. Vi vill fungera för Svensson och samtidigt ge fakta om asexualitet, intersexualitet och sex utifrån transsexuellas perspektiv."

Hurra för det! En speciell avdelning kommer också att granska det som skrivs i media om lust och sex, något mycket välbehövligt.

Hurra också för Sex Med Victor, som sänds på SVT varje onsdagkväll!

Två saker slår mig när jag slår upp aftonblaskans nätversion.
Det ena är att det har startat en kampanj för att Schulman ska få ett till barn, hans respektive är tydligen inte så pigg på idén med en knodd till. En "övertalningskampanj" har startat där folk kan försöka påverka den stackars sate som är gift med Schulman.En snabb titt på resultatet på frågeställningen "vems åsikt väger tyngst i frågan om att skaffa barn?" tycker en majoritet att det är bådas ansvar. Nu lyckas jag vara dum nog att haka på Aftonbladets förmodade heterosexuella par som vill ha knodd genom att knulla fram ett, men nog fan är det den kropp som ska föda fram ett barn vars åsikt väger tyngst. Eller har jag missat nåt? Ge FAN i att "övertala" en människa att skaffa barn. OM du väldigt gärna vill att någon ska skaffa barn, ge denne en krukväxt om du inte är säker på att det är en person som faktiskt vill ha barn.

Det andra jag skulle komma till var att bordellerna i Sydney höll extraöppet när världsledare träffades för att klia varandra på ryggarna, hugga varandra i ryggarna, besluta om sådant som kan röra vilken vardagsmänniska som helst i världen.
Då kommer min fråga, vad för rättigheter har sexarbetare i Australien? Jag återkommer när jag fått veta mer.

Det är svårt att låta bli att sälla sig till alla de som redan skrivit om DNs ovilja att låta dem det gäller komma till tals.

Det är lätt att rida på alla höga hästar man kommer åt, men om man säger sig vilja bedriva seriös journalistik går det inte att utesluta de människor som det i det aktuella fallet handlar om. Här sexarbete, prostition. Isabella Lunds blogg närmare bestämt.

DN skriver gärna om problematik i evigheter, men låter inte länk till en sexarbetande som skriver på blogg stå kvar på sin hemsida.

Det är bara ännu en fortsättning på den absurda inställning som finns idag i Sverige, att män och kvinnor som aldrig varit i kontakt, eller ens kan tänka tanken att rådfråga dem det gäller, ska diktera redan stigmatiserade människors tillvaro. Detta enligt den trånga världsbild de själva lever efter, där det fina och det fula susar runt två helt olika planeter.

Ett snyggt ledband DN lyckas gå i, det ledband som redan bakbinder och utestänger Sveriges sexarbetare.

För mer läsning(rekommenderas varmt)
:
http://sensuellqkonsult.wordpress.com/
http://dyslesbisk.blogspot.com/2007/07/tyst-hora-sa-dn.html
http://www.xingfu.se/blogge/posts/07/07/26/En-riktigt-otaeck-tidning/
http://www.louisep.com/node/1623

mm (finns fler länkar på bloggarna)

OBS!

Om du vid något tillfälle skriver/kastar iväg något t DN på hemsidan, skriv en liten birad och länka till Lunds blogg.

Try and tear that down!

Hysén har inte koll. Han fattar inte att det eviga "skämtandet" ingår och är fast i en större struktur.

Hysén sitter i detta nu och babblar i Ramp i P3, och jag känner att det inte kommer att komma något som helst vettigt ur den munnen när han invigningstalar på priden.

"Man ska ju kunna skämta om allt, om bögar, om dvärgar, om judar..."

Ja, men det är ju bra att ni skämtar om det. Skämtar ni någonsin om er egen rasism, homo/transfobi, trångsynthet, grabbighet?
Visst, man kan ju göra som Hysén säger, låta bli att skämta om just det om det visar sig att någon i sällskapet är bög/dvärg/jude/gift med något av dessa. Eller inte, för då kommer man ingenstans. Det finns fortfarande kvar, och kvävd tystnad som bubblar kan vara mer kränkande än det som sägs rakt ut.

Jag hyser inga illusioner.
Gräv ner dig Hysén.
Jag tänker inte lägga ner energi på det.

Är just "skämtet" det nya svarta? Man ska kunna skämta om allt och genom att det är på skoj kunna komma undan med det.
Allt från korkade företag som lägger ut sexistiska reklamer, den råa tonen som figurerar i de flesta Slitzliknandetidningar, eller lika råa ton som kan förekomma i omklädningsrum.

Det är inte den typen av humor som får mig att skratta. Det är den typen av skämt som påvisar framförarens låga inställning och okunnighet.

Helst av allt skulle jag vilja att det här inlägget skulle flankeras av en dåligt redigerad bild, där Glenn Hysén hade änglagloria brevid någon annan "normal" bög, kanske stackars Gardell som Hysén verkar vilja ha som exempel..

Jag har lite svårt för att skriva om allt det här, som har hänt i svängarna runt Hysén och det faktum att han ska invigningstala under Priden. Med tanke på hur höga växlarna gick förra året då Guillo och Adamo (?) skulle tala och hur ljummet och pissigt intetsägande det var i slutändan när de väl båda stod med sina munläder på scen, så vill inte jag lägga ner så mycket tid på den biten.
Andwal skriver bra om det i vilket fall som helst, och Hysén har säkert påbörjat någon typ av resa, det får en hoppas på iallafall.

Det som får mig att må lite lagom illa är att vi för det första inte vet vad som egentligen hände på den där toaletten. En del talar om att mannen greppade tag i Hyséns schnabel, andra säger att det var "generellt tafsande". Sexuella trakasserier vs hatbrott.
[OBS!EDIT: Enligt Hysén själv tog mannen honom på "schnalen", alltså hans könsorgan så jag förstår det som. ]
I vilket fall som helst drämde Hysén till den här snubben som hade trakasserat honom. Smällen hade resulterat i att mannen flugit bakåt, och vad Hysén visste, blivit liggande. "Han rörde sig iallafall".
Ett uttalande till från herr Hysén är
"Den jäveln måste ha varit sjuk i huvudet, men alla homosexuella är ju inte sådana. Jag har inga problem med homosexuella, men man går ju inte fram och gör som han gjorde. Jag tror inte Jonas Gardell skulle gå fram och göra så där."

Det är ju jäkligt bra Glenn, att du är medveten om att alla homos inte är sådana, att det finns de som är sjuka i huvudet och de som inte är det. Gardell blir säkert jätteglad över att vara omnämnd som en "normal" snubbe som inte trakasserar sin omgivning.
Förövrigt vill jag bara påminna alla om att det faktiskt finns heteros som INTE är våldtäktsmän, sexköpare, krigsherrar, drogkungar, tjuvar, för högt betalda fotbollsspelare, etc.

Jag ska inte dra några växlar i var Gardell kommer in i bilden, men tycker det är intressant att det blir en helyllebög som får stå för det "normala". Mannen med man, barn, etc, etc.
Nej. Jag tycker INTE att en kan tafsa och trakassera sin omgivning, vilka preferenser eller vilken bakgrund en än har! Men däremot tycker jag det är otäckt att klassa människor som "sjuka", att sätta stämplar på människor som inte har bett om det och att göra graderinger på det sätt som Hysén gör.

Det enda jag begär är en något större insikt hos Hysén. Ska bli intressant att se om det formuleras i invigningstalet. Förra året hade jag inga förhoppningar, men i år finns dem. Med andra ord finns det förväntningar som kanske infrias, kanske inte. Om inte annat så får jag och en del andra hålla oss i skinnet och vara normala. Så vi inte blir nerslagna. Allt kan ju vara ett hot.
Personligen lockar dock inte Hyséns gubbtjyvskött mina labbar.Betyder det att jag är "normal"?