Jag har inte skrivit något på Gylf på väldigt länge. Dels har jag jobbat, men sen har jag också haft alldeles för kul. Nu är det inte så att jag plötsligt fått tråkigt, men man lurkar ju lite här och där på nätet och nu stötte jag på något som faktiskt lyckades få mig att plita ner några rader.

Vi tar den korta resumen. Blondinbella har blivit utsatt för ett sexuellt övergrepp, enligt den lilla information jag har kan det vara jämförbart med våldtäkt. Hon har sedan bloggat lite diffust om detta och senare berättat historien för Aftonbladet. Bloggelito har sedermera blivit provocerad och skrivit en relativt lång post om Blondinbella. (Har ingen lust att länka till den men den går att hitta via länkarna nedan.)

Jag har ingen vidare koll på Blondinbella mer än att jag vet att hon bloggar och att hon gillar att shoppa. Men det spelar ju ingen större roll i sammanhanget. Det jag finner intressant är varför det provocerar att någon offentliggör att de blivit utsatta för sexuellt våld. Mest troligt är väl att det är den kollektiva skulden som spökar. Inte tycker de flesta feminister att alla män har skuld i vad alla män gör, men när kvinnors lidande synliggörs blir det ändå för många (män) en provokation. En förklarande orsak i vissa fall tror jag är att det påminner om egna oförrätter. En annan tror jag är att många män, på grund av uppfostran, har svårare att hantera sorg än kvinnor. När kvinnor ”gnäller” provocerar det eftersom att det väcker känslor som många män inte fått lära sig att hantera. Då tänker jag särskilt på känslan av maktlöshet över att man inte har något inflytande över allt som drabbar andra. När män gnäller över att kvinnor gnäller är det inte för att de är känslolösa utan för att de inte kan hantera de känslor som uppstår när man står öga mot öga med en annan människas lidande.

Jag minns en man jag mejlade med för mycket länge sedan. Han sa något i stil med att ”kvinnor och män har samma innehåll i sina verktygslådor, det är bara det att män inte fått lära sig att använda alla verktygen”. Jag tycker det var en mycket talande metafor. Vi känner samma känslor, men i och med att vi uppfostras olika får vi något olika förmåga att hantera vissa situationer. Kvinnor är vana att granska sig själva kritiskt och är därför sämre på löneförhandling. Män är ovana att granska sig själva kritiskt och har därför svårare att se hur de påverkar sin omgivning. Och så vidare.

Nu verkar ju inte Blondinbella vara en särskilt traditionell kvinna om man tänker på att hon glatt tar plats i det offentliga rummet, men kanske är det just det som får droppen att rinna över i det här fallet? ”Hon får finna sig i att bli granskad”. För helst skall ju offren hålla tyst, så vi slipper lida med dem.

Mer läsning på ämnet hittar man här

Klokbok
Motbilder
Roya och Matilda